Idag är det fem år sedan kikki gick bort och jag saknar henne såååå mycket, men mest tycker jag synd om min mamma och min mormor och morfar och framförallt mina fina kusiner Emma och Hannes som är hennes goa barn:) älskar dem så mkt och kommer alltid att göra. Hon var så rädd om sina små barn och älskade dem mer än något annat och hennes högsta önskan var att få se dem växa upp och få börja skolan. Nu vet jag i stället att hon sitter med sin storebror och tittar ner på sina goa barn, hennes mamma och pappa, syster och alla andra nära och kära. Det känns tryggt att ha så fina skyddsänglar som vakar över oss.
Sakanr kikki och thomas oändligt mkt och hoppas att vi en dag i framtiden träffas igen:) kram er tilda<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar